1780-1849 Edward Hicks (April 14, 1780 ?C August 23, 1849) was an American Folk painter, a distinguished minister of the Society of Friends, and he also became a Quaker icon because of his paintings. Edward Hicks was born in his grandfather's mansion at Langhorne, in Bucks County, Pennsylvania. He was born into a life of luxury, and his parents were both Anglican. After his mother passed away when he was eighteen months old, Matron Elizabeth Twining - a close friend of his mother's- raised him as one of her own. She also taught him the Quaker beliefs. This had a great effect on the rest of his life. At the age of thirteen he was an apprentice for coach makers William and Henry Tomlison. He stayed with them for seven years. His living situation inspired him to desire a much better way of life for himself. He wanted a simple, well respected life and to be able to earn his own wages. He wanted to be able to make choices for himself, in all that he did. It was then that he knew that something amusing and entertaining such as a career in art could satisfy his goals. He spent three years contemplating what his life meant to him, and grew a strong passion for art. His religious commitments affected his thoughts on living and art in many ways. In 1803, he married a Quaker woman named Sarah Worstall.  Related Paintings of Edward Hicks :. | Noah's Ark, | Peaceable Kingdom | The Peaceable Kingdom (nn03) | The Peaceable Kingdom | The Peaceable Kingston |
Related Artists:
Gustave Brion
1824-1877 French French painter and illustrator. His family settled in Strasbourg in 1831 and placed him in the studio of the portrait and history painter Gabriel-Christophe Gurin (1790-1846) in 1840. He then earned his living mainly by teaching drawing and copying paintings. In 1847 he successfully submitted his first work to the Salon: Farmhouse Interior at Dambach (untraced). In the summer of 1850 he moved to Paris, where he took a studio in a house shared by Realist artists. Brion exhibited regularly at the Salon: in 1852 The Towpath (untraced) was bought by the de Goncourt brothers; and in 1853 he showed the Potato Harvest during the Flooding of the Rhine in 1852 (Nantes, Mus. B.-A.), in which the influence of Gustave Courbet and Jean-Francois Millet (ii) can be seen in the Alsatian peasant figures.
Nathan Webb
1767-1853
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.